Internationela kvinnodagen 8 mars

Kvinnodagen På det stora hela en bra sak men också en floskelfest, missriktad uppskattning, och okundskap. Det sista är något som jag delar med övriga. Eller rättare sagt det sista är jag säker på att jag har, det andra hoppas jag inte gör, och det första försöker jag undvika å de bestämdaste. Oavsett det. Det är 8 mars idag. En dag att reflektera över, om inte fira.

photo1

Obilgatorisk läsning någon gång i framtiden? Eller kanske ännu bättre att behovet av att ta fram särskillda histoiraböcker med kvinnoperspektiv inte längre behövs.

Den senaste veckan har jag letat efter en bra bild på ålands första kvinna som var lagtingsledamot på internet. Fanny Sundström. Inte bara det, hon var en av de få rösterna ända fram till sin död. Men jag kunde inte riktigt hitta någon färutom ett lågupplöst frimärke som var taskigt beskuret. I mastodontverket, Det åländska folkets historia IV nämns hon på ett ställe i registret. Och då som en kraft i Martha-rörelsen. (Vilket var en samlingsplats för många kvinnors röster) Samma sak med Hongnell, arkitekten, som efter ett mitt tycke alltför kort yrkesliv valde att stanna hemma med barnen. Tänk hur de gamla delarna av mariehmans stad skulle varit om det funnits barnbidrag och dagis på sluten av 1800-talet.

Det jag har haft i tanken att göra en mera lokal grundad efterappning på Loka Kanarps seriealbum Pärlor och patroner (KÖP!). I någon form. Och någonstans känner jag väll att jag ska forsätta att försöka. För jag lär mig så mycket om landskapets historia och det är inte alltid smickrande. Det andra är svårigheten att ta sig förbi yrken och titlar (och avsaknad av snopp) som det krävs för att komma med i historien. De kvinnor som ändå gjorde skillnad i sin samtid kanske inte alltid syns, fasten de borde. Dels för att det är ett begränsande urval att bara se på  yrkesmässiga och akademiskt urval, för att de bara var en möjlighet en kort tid och för få. För att de är de lättaste språret att följa, pappersspåret.

Så kvinnorörelsen har kommit en bit, men det fortfarande en bit kvar på vägen.

Denna bloggpost är en del av bloggutmaningen #blogg100 Dag 8 av 100.
Annonser
Det här inlägget postades i Åsikter, Feminism och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s