För allas trivsel och bättre politik: Undvik grekisk mytologi

Den 27 februari kunde en läsa den här ledaren, signerad Nina Fellman, i Nya Åland: För allas trivsel och bättre politik: var snällare

Att notera är det åskådarperspektivet på politiken som bjuds. Inget fell med det, det är ungefär samma perspektiv som jag själv har på frågan. Men att önska att fullmäktige hade bättre retorik, snällare utallande, mindre uppreppanden, och mera insikt och kundskap i debatten, är det nödvändigtvis det bästa? Och i alla fall för min del går att säga att det är en medialisering av politiken. Där media ska spela en större roll i hur samhället fungernar, och hur det ska uppfattas. Vilket i sin värsta form stöper in politiker i mallar, som antingen hjälte eller skurk. Som begänsar vad de får säga tycka och göra. Som gör politik mera underhållande, och lätttillgänglig när all dramturgi är lånad från grekiska myter.

Nu tror jag inte det är dit Fellman vill. Det hon lyfter är mera en frustration över ett fullmäktige som inte riktigt fungnerar som det ska. Så långt gott, men jag vill inte att i jakten på den lösningen ska göra saker ännu värre. Hellre lite smuts i hörnet i form av ouppfostrade fullmäktigeledamöter än ett rent helvete.

Det avslutande stycket håller jag helt med om.

Eftersom Mariehamn nu begärt in offerter för att fortsätta tv-sändningen av fullmäktige-möten vore det en utmärkt arena att utveckla medborgarinformationen något, kanske med korta och noga förberedda resumeer av de tjänstemän som berett olika ärenden.

Vilken är något jag efterlyst från första gången jag hörde om tv-sändningarna från fullmäktige. Tre till sex timmar direktständing är bara skentransparant. Om nu direktsändningen, vilket inte nödvändigtvis är den bästa vägen för medborgardialog slash/eller medborgarinformation. Satsa istället på sökbarhet, att placera in frågor i ett sammanhang, och pedagogik.  Tror också att det är ett problem att tv-sändningar lyfts och drivits igenom att fullmäktige och inte någon tjänsteman i kommuniktörsroll. Det är bra att det finns ett intresse, men kommunikatörer kan ge input skapa mervärde i kommunikationen som gör att pengarna inte helt eller delvis slängs i sjön.

Den här posten är den del av bloggutmaningen #blogg100 dag 3 av 100
Det här inlägget postades i Åsikter, Kommunikation, Politisk Kommunikation och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s