Hur jag skulle förklara näthatet | #blogg100 dag 18

Näthatet har blivit hyperaktuellt den här veckan. Vilket ändå får ses som postitivt, oavsett om man ser det som en enskild företelse, en del av kvinnohatet, eller ett tecken på att det finns en elit som medvetet provocerar fram det. Tråkigt nog så verkar man vilja ställa dem mot varandra. Som att en kass situation i livet skulle motsäga att det är en del av patarikatet. Även  tanken att det personer som på något sätt utsatt som skulle skriva det här. Att det inte är generellt förekommande i alla samhällsgrupper. Själv skulle jag se det som lite av allt.

Det finns ett generellt förakt IRL mot kvinnor som blommar ut på internet. Det är inte så att det är ett internetfenomen det är något som är taget från verkligheten. Är du i behov av kränkningar och hot på ett forum på internet så lånar du dem från vardagen. På det sättet kan man strunta i att skriva näthat, utan bara använda kvinnohat, det är ändå samma sak. Men vill man disskutera näthatet specifikt så är ändå näthatet en bra tittel. Om man verkligen vill skilja kvinnohatet på internet från köhatet, trafikhatet, och köksbordshatet. Rent genrelt skulle jag förespråka att tala om kvinnohat, näthatet isolerar problemet till en del av samhället när det i själva verket är något som påverka hela samhället.

När det gäller vem som näthatar skulle jag säga alla. Det är inte alls svårt, det svåra är att överträffa den som ligger ovanför en i tråden. Visst kan man peka ut lågutbildade låginkomsttagare, men då gör man det lite lätt för sig. Det räcker med att att inte ha respekt för kvinnor och ha ett uns förakt för kvinnor (och det finns överallt). Finns det ingen tro på att kommunikation över internet inte spelar någon roll eller har något värde. Att det mer eller mindre är den lägsta formen av kommunikation, så väljer man inte eller orden så noga.  Man lånar de skällsord som ligger närmast.

Offren då, är det som vanligt att de provocerade fram detta hat. Att de också har en del av skulden. Har tvekar jag lite, för att vara ärlig. Men kommer ändå fram till att Nej, det är inte offrets fel. Vad man än skriver på nätet ska man inte behöva ta emot hot och kränkningar för det.

Som ett litet PS. passerade 10 000 visingar av den här bloggen idag, efter lite mera än tre års lite halvpassivt bloggande.

Det här inlägget postades i Åsikter, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s