Ungdomsforum om samhällservicereformen | #blogg100 dag 16

Om lite mindre än ett vecka så är det Breddgruppsmöte om samhällservicereformen på Åland. Det var ett ungdomsforum i januari som jag också var med på, och som en liten stämningskapare innför tisdagens möte sammanfattade jag ett par av mina tankar från ungdomsforumet.

Satt förra tisdagskvällen på ungdomsforumet om samhällsreformen och informerade mig om vad det egentligen var. (Förra tisdagskvällen var den 15 januari). Vilket inte riktigt var huvudsyftet, utan det var mera att ta reda på vilken bild de födda 1987 och senare hade av framtiden. Vad deras drömmar var, och hur Åland skulle vara i bästa fall 2022.

Lyssnade på två studerande från Ålands gymnasium som under en samhälla-kurs hade tagit reda på argumenten för och emot kommunsammanslagningar. Rent spontant så var det intressant att se att skolan polleriserade debatten, som ett för och ett emot. Speciellt när det finns fyra olika förslag för hur det skulle kunna fungnera. Visst man kan inte gå på djupet men jag är oroad över trenden att förenkla saker, och stoppa i dem i skalor. Det är som om man plattar ut en värld i 3d för att funka i 2d model utan att förklara att man tappar en dimention. Det bädda för missförstånd, och i förlängningen för misstroende.

Som en första notering så verkar det lite oklart vad man disskuterar när man disskuterar Samhällservicereformen. Som jag förstog på kansliminister handlar det inte i nuläget och på kort sikt om det ska slås samman kommuner. Utan främst om att öka samarbetet, främst inom vårdsektorn. Om man läser Ålands radios nyhetsinslag Ungdomar diskuterade samhällsreform. Får man intrycket att det viktigaste frågan som var på mötet var antalet kommuner. Speciellt när man börjar med citatet om kommunsammanslagningarna först. Det tragiska var att det inte hade en speciellt stor roll på forumet (… och skulle inte eller ha om jag förstog det rätt).

Det som fastnade hos mig från den här kvällen var informationsarbetet. Det högst intressanta i att man har igång ett projekt som beskrivs som det största demokratiprojektet i självstyrelsens historia (kanske det enda?) utan att fixa till en hemsida, blogg, twitter eller facbook. Att det dessutom kan få vara igång i 11-12 månader innan de får en egen hemsida. En hemsida som i princip var 1000 tecken och länkar till två pdf-filer. Ställde också det som fråga och fick som svar att det inte fanns pengar för det. Att ha en person att berätta om vad som händer i arbetet med samhällsservicereformen. Att det inte finns pengar för samhällsinformation på internet, trots att det ska vara en enormt viktig reform. Skandal.

Det gäller att vilja berätta, visa och förklara. Inte tröttna på alla korkade frågor, ha tålamod med allt nonsens, och använda allt engagemang, och feed-back som man kan få på internet. Finns inte den viljan så kommer det att skita sig. Begränsar man den viljan med räddslor för vad som kan gå fel, att säga för mycket, så kommer det att skita sig. Vågar man inte testa ideer att visualisera informationen så kommer det inte bli bättre än två otroligt intressanta men torra pdf som man kan visa upp. Framtiden som är en av de mest spännande saker man kan berätta om, både som utopi och dystopi. Det finns möjlighet för grafer, för ljud för rörlig bild, och det behöver inte vara dyrt eller perfekt, det behöver bara ha engagemang och vilja att berätta. Och det verkar saknas.

Det här inlägget postades i Åsikter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s