Den tysta majoriteten | #blogg100 dag 13

”It does not do to rely too much on silent majorities, Evey, for silence is a fragile thing. One loud noise and it’s gone.” från Alan Moore V for Vendetta

Kunde inte låta bli att ta ett citat från Alans Moore ikoniska berättelse. Men det är något som jag allt mera har börjat fundera på, det tysta majoriteten. Den påstådda maktfaktor, som både ger stöd, och stormat emot, som ser men samtidigt inte ser. Och allt det här kommunicerar de utan att prata. Den känns som den finns överallt, och alltid är det lite osäkert vad den vill.

Den stöder rasism, eller demokrati. Den gillar produkter men kan också vara totalt ointresserad. Allt som ofta är den ointresserad eller omedveten för om de skulle veta skulle det agera (och tycka likadant som den som informerar). Men alltid ger den sitt tysta stöd. Men det värsta som kan hända är att den får en röst, eller rättare sagt, den får flera röster. Det stör, är irriterande, eller är rent av förvirrande. Speciellt i det svart/ vita värld som vi gärna ser framför oss.

Jag får också känslan att det är så samhället ska fungera, det ska finnas ett ja, ett nej och ett kanske (som den tysta majoriteten väljer). Det ska inte vara mera än två motstående förslag i varje fråga, oavsett arena. Antingen är du med oss eller så är du emot oss. Jag tror lite att det är inbyggt i representations-demokratin som används i norden. Det är representanter som ska veta vad sin väljarkår vill, och driva de frågorna. Det är den tysta majoriteten som ska avslöjas med alla opionsundesökningar, med målet att visa att de visst stöder sannfinländarna eller SD. Eller att de inte alls gilla Annie Lööf. Det är den tysta majoritetens stöd som ger legitimitet till besluten, trots att den inte har sagt något alls.

Och den fullkomliga paniken som kan uppstå när den får en röst, till och med flera. När det är en minoritet som är tyst istället, som på grund av olika handikap inte kan vara med, eller i bästa fall rent ointresse. När den inte eller enas om en enskild paroll utan splittras i flera mindre fraktioner och kompleterar de två scenåsikterna med tusen variationer. Det blir råddigt, svårtöverblickbart och lite skrämmande. Det är det gamla slogan ”Ett land ett folk” som fortfarande ska vara allmängiltig. Det är fortfarande demokratiskt, kanske lite mera till och med, men nu är det skrämmande. (Det är det som jag tror har hänt i Egypten).

Jag har inte kommit så mycket längre. Den tysta majoriteten är en målgrupp som man behöver vara intresserad av om man vill expandera (få flera väljare, kunder, kilenter, besökare). Jag undrar bara hur länge det ska ta innan man förstår att det är inte en majoritet utan en grupp minoriteter. Och att deras åsikter också förtjänar att höras. (dvs. man ska inte behöva doktorera i lokaltrafik för att komma med åsikter hur den ska se ut, det ska räcka med att åka den). Att man inte enbart välja mellan svart och vit, utan också ska få presentera sina egna förslag. Dem tysta majoriteten borde bli sin egen aktör.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s