Tre böcker från Finland i min bokhylla | #blogg100 dag 9

Tänkte göra en kulturgärning och skriva om tre böcker på temat Finland som finns i min bokhylla.

Hallonbåtsflyktingen, Havsvargar, Katrina

Hallonbåtsflyktingen, Havsvargar, Katrina

Per-Olof Ekmans Havsvargar, är en historik över krigsföringen under vatten i Östersjön från 1900-talets början fram till 1950-talet. Den är inte speciellt inriktad på Finlands ubåtsvapen under tiden (det tar han istället upp i Sjöfront). Det är som en mera krigisk men minst lika spännade verison av Vernes en Världsomsegling under havet. Nog för att Vernes roman skildrade en mycket mera behaglig resa i undervattensvärlden. Ubåtsvapnet var rätt primitivt och oprakiskt ända fram tyskarna fick fram sin Model XXII i krigets sista månader. Det är föresten därifrån det svenska ubåtsbyggnaden fick sin springstart, men det är en annan historia. Kopplingen till Finland är att dels författaren, dels för att jag köpte mitt exemplar i Jeppis (Jakobstad), dels för att Finland är en av huvudrollerna i ubåtskriget i Östersjön.

Sally Salminens Katrina, är den enda roman som jag utan att tveka skulle rekommendera att läsa om Åland. Katrina är en ung kvinna som lockas till Åland av en stillig karl och löfte om blå äpplen, men får en mindre glamoröst liv på Vårdö i Ålands skärgård. Jag vet inte vad jag ska jämföra den med, jag tror att man kan likna den med Törnfåglarna, Väninamos moar, och söner av ett folk. Det är en berättelse om en människa som i sitt anletes svett försöker att få en dräglig tillvaro. Boken blev också en populär opera för ett par år sedan. Och när jag skriver det här så får jag mer och mera frågor som jag glömde eller inte hade vet att fråga förra gången jag läste. Hursomhaver en utmärkt bok. För att jag tror att det är en den bästa levnadsskildringen på Åland som skrivits. Punkt.

Miika Nousainen Hallonbåtsflyktingen ska jag vara helt ärlig så har jag inte kommit till sista sidan på den här boken. Det är en av alla böcker som jag läser som har de ändlösa-50-sidorna-syndromet. Man läser och läser och oavsett om man sitter med boken en hel kväll är det fortfarande 50 sidor kvar. Men jag gillar temat, relationen finskt svenskt och frågan om det ens existerar. (debattprogrammet YLE obs hade ett intressant avsnitt om det). Gillar också ordet ”hallonbåtsflykting” dels för att det både lyfter fram dagens finlandsfärja samtidigt som det också plockar fram krigsbaren, flyktingbarnen, under vinter och forsättningskriget (andra världskriget). I bägge fallen var det en resa, en flykt, mot en bättre säkrare värld. Det är också ett ord som jag själv gärna skulle använda om mig själv om tillfälle gavs.
Själva boken handlar om en finsk man som under hela sitt liv känner sig svensk, och därmed utanför i det lila finska samhälle han lever och vuxit upp i. En av de få tillfällena han får att leva ut sin svenskhet är under utlandssemestern i Thailand där han kan vara leva ut sin svenskhet utan att skämmas. Det är också där han befinner sig december 2004 och tsunamnin ger honom möjlighet att få en svensk identiet.

Det var tre böcker på temat Finland i min bokhylla det.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s