Ta Tintin på allvar

Serier är släkt med propagandan, konsten att snabbt och effektivt förmedla en känsla och ett budskap. Eller så är den bara ett ett helt naturlig oskyldigt barn av bildkosten och ordkonsten. Som ärvt den dåliga ovanan att ha åsikter och intresse för politik. Oavsett tror jag att många lever i illusionen att serier inte är på riktigt. Att man inte via serier kan förmedla, spegla och påverka samhället. Tar man inte Tintin i Kongo på allvar, så tar man i förlägningen inte eller tar folkmordet i Kongo eller på allvar

För serier är på riktigt. Även om det är söta figurer i rutorna så berättar de flesta serier så mycket mera om sin samtid, om ideal och åsikter. Som de är på riktigt eller som någon vill att de ska vara. Se på Walt Disneys medie-imperie, det är lika mycket underhållande berättelser som ett befästande av familjenormer. Se på Alan Moores ”Watchmen”, och ”V” som nu reducerats till actionfilmer. När de först kom ut så var det välformulerad samhällskritik från de lägre brittiska samhällsklasserna. Eller Will Eisner som tar upp det sönderfallande USA, i form av kvarter som förändras eller socialrealistisk familjesönderfall. Joe Sacos serie-repotage från krigets sarajevo. Maus om förintelsen. För att inte att glömma ”Gen -Pojken från Hiroshima”. En av de första manga-albumen publicerat på svenska. Och den första manga-serien jag läste (bortsett från söta ordlösa Gon). En fruktansvärt tung berättelse om en familjs undbärande i andra världskrigets japan. Ett elände som toppas av atombombningen av Hiroshima. En av de få serier som fått mig att gråta.

Det finns poltik, idealism och normer i serierna. Det är inte det som ger dem styrka som i bild eller textkonsten. Det är inte främst därför de läses. Det är underhållning som slentrianmässigt matar läsaren med ideal. I Kalle Anka så har ingen haft sex, och har de haft det så har ena parten ”mystiskt” försvunnit ur berättelsen. I smurfarna så finns det bara en karaktär som är ”kvinna” och då är hon förstås snygg fåfäng och opraktisk. Lucky Luke slutade röka för att börja tugga på ett grässtrå istället för att man inte ville att läsaren skulle få intrycket att rökning var coolt. Det första gay-paret i superhjältevärlden kom ut först i somras. Efter jag vet inte hur många hetronormativa giftemål i serievärlden? Och ett bra tag efter att det blev lagligt i verkligheten. I Tintin i Kongo skildras icke-europeiska folkgrupper som lägre stående.

Att flytta Tintin i kongo från barnhyllan är acceptabelt. Det är inte censur, det är bara ett sätt att placera ett serie-album i ett seriöst sammanhang. Tillsammans med berättelserna om Belgarnas och Kung Leopold II’s kolonialskräckvälde över Kongo där den bör vara.

Läs också gärna Maria Robsahm text på Newsmill Tintin i Kongo är ett försök att dölja folkmord

Updaterat: Läser i Svds bokbloggen att Behrang Miri ångrar tilltaget att flytta på böckerna. Eftersom att det inte ledde till den debatt som behövdes. Vilket jag tycker är synd. Han har ju rätt i att debatten missade på målet, men det är ju inte ett skäll att inte göra det.

Om man skriver isär ordet miss lyckande så blir det ett ändå en bra beskrivning av #tintingate debatten ”missade” Behrang ”lyckades”.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s