Kony 2012 eller hur du engagerar ungdomar

Såg som så många andra Kony 2012 kampanjfilmen och blev inte helt oberörd. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att analysera retoriken. Hur man la upp filmen för att göra den som ett så övertygande argument som möjligt. Vilket de gör välldigt bra. Men skillnaden mellan den propaganda som de förbigående ger en känga åt, är inte så stor. Vilket kan leda en till en lång diskusion om det etiska med public relations, vilket inte riktigt är tanken med det här inlägget. Syftet med det här inlägget är för att visa på små saker som gör filmen mera slagkraftig. I det här fallet för (såvit jag kan bedömma idag) för en god sak.

Skärmdump från Koney2012.com

Ungdomskultur

Hela filmen börjar med texten ”nothing is more importaint than an idea”. Vilket låter som en parafras från Alan Moore samhällskritiska seriealbum V for Vendetta från 1980-talet. En av skälen att denna 30 minutersfilms slår så bra. Den är full av små referenser till dagens samhällskritiska ungdomskultur. Det ser man också när de lyfter fram sociala mediers kraft (eg. facebook) igenom att lyfta fram den arabiska våren. Det visas också nyhetsklipp som stöder tanken på att den unga generationen är ett hot mot esablissemanget. Vilket i sin tur leder till Ocuppy rörelsen härifrån lånar man det berömda 99 mot 1 förhållandet  ör att beskriva okunskapen om inbördeskriget i Uganda Vilket verkligen placerar den här kampanjen i samtiden.

Till det lila att använda facebook timeline som ett pedagogiskt vertyg för att visa början på hela kampanjen. Att dra samman kultur, politik och vardag är ett smart drag när det gäller att nå ut till sin målgrupp; vilket (jag skulle säga) 15-30 ådringar av bägge kön där facebookgenomslaget  är stort. För dem så känns den visuella framtongen bekant och relevant, och kanske till och med autentiskt(?) sprängstoff helt enkelt
Åldersfördelningen mellan offer, publik och de som har makten (och de som gjorde filmen, aktivisterna) och andra influerande personen. Offren och de publiken är ung mellan de som har makten och expertkunnandet är enkelt sagt gamla. Även de aktivister som gjorde filmen är någonstans över 30 strecket. Vilket förstärker bilden om att det är de äldre generationers som sitter på den reella makten. En bild som uppmuntras av dem själva.

Vad är grejen med Uganda?

Ungefär sju minuter in så kommer man till kärnfrågan; Uganda inbördeskriget och barnsoldaterna. Via facebook timeline så kommer man till året 2003 då dokumentärskaparen får kontakt med en fd. barnsoldat(?) som han också knyter an till och får stå som exempel på ett offer.  Där man  också presenterar Lords Resisstance Army (LRA) och Kony för publiken, och de brott som han anklagas för. Väldigt kort om man ska se det i förhållandet till tid och hur djupt man beskriver saken. Vilket har sitt skäl att organisationen inte vill bli sammankopplad med negativa saker som barnsoldater och våldtäkter och krigsförbytelser. Men samtidigt så gör det sakliga argumentationen varför en hel värld ska vända sig mot en person väldigt tunn. Man gör inte eller något för att lyfta fram sifforna på offer, trots att man har resurser att göra det på ett bra sätt.

Makthavarna i Washington

En annan intressant sak är de olika skilldrningarna av Washington politiska elit. Vid det första besöken verkar det vara stört omöjligt att få till en Amerikanskt engagemang för Uganda. Men efter lite lobbyarbete lyckas man få dit 100 militärer för att agera rådgivare för Ugandas myndigheter i jakten på Koney. Det fanns två sätt att göra samma sak. Man kunde igenom att referara till en annan folkrättsrörelse som igenom samlade protester ändra samhället. Eller så kunde man göra som i filmen göra en första försök som misslyckas och att sedan komma tillbaka uppbackade och lyckas. Jag vet inte varför det gjorde som de gjorde, men det finns två fördelar. Dels gör det hela rörelsen mera potent, dels så tar man bort risken att publiken inte har koll på Ghandi, King eller Rosa Parks.

”The bad Guys”

Första gången man nämner Kony så visar man bara stillbilder, men efter beslutet att USA sänder rådgivare till Uganda visar man rörliga bilder. Det jag kom att fundera på är varför? Det kan vara ett sätt att visa att Koney fortfarande är agil och ett hot mot Uganda(s barn). Det som stör lite är att (såvitt jag kan bedöma) så är stillbilderna i början och de efterföljande rörliga bilderna ungefär samtida. Och absolut inte från hösten vintern 2011.  Ett sätt att understryka att kampanjens uppgift är akut.

Uppdatering: 2012-03-11 Kan rekomendera att läsa John Naughton text i the guardian; After Kony, could a viral video change the world? Som bra och saklig  tar upp  skillnaderna mellan kampanjvideor som blir viral och tv-mediet. Tyckte du att min text var någolunda läsvard så kommer du älska den.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Åsikter, Kommunikation, Politisk Kommunikation, Public Relations och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s