Mystiken runt cirkeln på Östersjöns botten.

Jag gillar mysterier även om mycket av magin i mysterier oftast är konstruktioner (ta till exempel Bermuda triangeln, eller mary celeste. Spännande berättelser som är mera fiktion än fakta). Men inom par veckor så kommer det att göras dykningar på det senaste stora mysteriet i östersjöns djup. Det 60 meter stora cirkelformade objektet på 87 meters djup som ligger någonstans mellan Sverige och Finland och upptäckets av vrakletargruppen Ocean Explorers.

Side scan bild på föremålet. Lånat från aftonbladet.se

Side scan bild över föremålet. Lånat från aftonbladet.se

Det är Aftonbladet som är det första mediet att rapportera om fyndet. Enligt dem hittades föremålet den 19 juni 2011 av Ocean Explorers (bestående av bla. Peter Lindberg, och Dennis Åsberg). Det är 60 meter i diameter och på sonarbilderna ser man något som kan beskriva som glidspår sträcka sig 300 meter från objektet.

I artikeln tillfrågas också en marinarkelog Andreas Olson på statens maritima muser om föremålet. Och även om han säger att det är för tidigt att säga något om vad det är så säger han att –Det mest sannolika är ändå att det är en naturlig bottenformation. till aftonbladet.

Gruppen disponerar över två ROV (remote operated Veolicy) och på frågan varför man inte använde dem (vilket kanske skulle get oss svar istället för frågor) på dykforumet dykarna.nu svarar Peter Lindberg. Dels visste man inte säkert vad sikten skulle vara på det djupet. Men andra ord det var inte säkert om det skulle get något

Vi hittade den under sista dagen av expeditionen och vi letade efter ett vrak. Skulle vi stannat för att kontrollera UUWO: n (som någon valt att döpa sådana här objekt till) hade vi tappat halva dagen och det hade vi inte råd med, varken tidsmässigt eller ekonomiskt.”

han utveckar senare med lite tankar om vad det skulle kunna vara

”Den här anomaliteten är inte en krater och det är inte en algblomning heller. En bit frilagt berg kan det mycket väl vara men hur det blivit frilagt vet jag inte. Von Dänicken kanske får det till ett inte bara ett UFO utan ett riktigt ”tefat”, vad vet jag?”

När jag går in på deras hemsida oceanexplorer.se så undrar jag inte om det hela är ett reklamjippo för alien prequelen Promethus. (Likheten är slående mänskligheten hittar ett rymdskepp och en utomjordslig livsform. Vi får hoppas att likheten slutar där). När man sedan ser youtube filmen som efter en kort introducerande text visar en ROV svävande över ett enorm objekt under vatten. Och sedan verserna

Svalin the shield is called which stands before the sun, the refulgent deity: rock and ocean must, I ween be burnt, fell it from its place. -Grimnismal 38

Youtubefilm från oceanexplorer.se som antyder att objektet skulle vara av utomjordisk härkomst

Youtubefilm från oceanexplorer.se som antyder att objektet skulle vara av utomjordisk härkomst

Så här långt verkar det här vara mera ett PR jippo än ett seriös undersökning av ett objekt. Och att referara till mytologi för att antyda att de har haft kontakt med utomjordningar får mig mest att skaka på huvudet. Även om smilisen ;) i slutet av filmen skvaldrar om ironin och det skämtsamma tonläge. Så har den filmen har placerats på förstasidan, den är viktigt och är det första man ska se av deras hemsida. Jag roas av det, men jag tappar också allt förtroende för det hela.

I ett pressmedelande från den åttonde september 2011 man kan hitter på dears hemsida.

“We are determined to successfully complete our mission of finding out what’s at the bottom of the Baltic Sea. Because of the sea depth, it is a risky operation that requires a lot of planning, strategy and financial resources,” said Dennis Aasberg, one of the three professionals at Ocean Explorer in Stockholm, Sweden

Den 2 april går gruppen ut med ett pressmedelande om att de skulle kunna uppmäta radioaktivitet sex gånger högre än normala värdet på ankarna som varit 2-3 kilometer från det mystiska objektet.

Och den 1 juni så kommer de börja dykningarna. Men vi får gå tillbaka till juni förra året för att hitta början på det hela.

Det finns en mängd olika teorier om vad det skulle kunna vara för något, här kommer sju förklaringar jag stött på.

  • Märken efter en misslyckad ankring; ett fartyg skulle lagt ut ankar och sedan draggat varefter ankaret för de konstiga avtrycken som tolkas som ett föremål. Problemet är att man vanligtvis vill ha en ankarkättning på fem gånger djupet. Vilket i det här fallet skulle bli 450 meter (5×90) det är inte många fartyg som har så mycket kätting ombord eller ens har kapacietet att hantera den längden. Så ankarteorin är osannolik. Dessutom varför skulle man ankra på det djupet, nödankring görs om man riskerar att driva på grund men med 90 meter till botten så är det inte ett problem.
  • Trål det här helt enkelt ett kvarlämnat fiskeredskap.
  • En exploderad mina; det skulle vara spåren av en minsprägning är inte helt långsökt. Vi har haft två världskrig som gett skäl för alla Östersjöns länder att lägga ut minor. Problemet är sjöminor exploderar uppåt. De vill säga att den mina som lämnar en 60 meter stor krater på 90 meters djup vara någonstans över ton sprängmedel. De flesta minor som lade ut vad jag vet har någonstans runt 200 kg sprängämne i sig, i sällsynta fall 600 kg. Det är alltså en möjlighet men inte alltför sannolikt.
  • Algblomning; det finns två saker som talar emot att det skulle vara en algblomning dels att föremålet på bilden har väldigt symmetriskt dels för att det inte förekommer så mycket alger på 90 meters djup.
  • Kalkstensformation eller annan naturlig bergsformation. Vid Gotland är det rätt vanligt att man ser liknande ekon som det mystiska som Ocean Explorers fick. Där är det kalkstensformationern som ger orsaken till utseendet. Även andra stenformationer kan ge liknande ekon och är inte eller ovanliga. Det enda ovanliga skulle vara storleken och uppmärksamheten ekot får.
  • Något som Tyskland, Sovjet eller någon annan stat är dumpat/ tappat. Vad i sådana fall skulle det vara? Har inte fått en klar förklaring i vad det skulle kunna vara eller varför det skulle hamnat på havets botten.
  • Det är ett UFO (UUWO). Det som talar för det är mest att det ser ut som ett tefat. Bortsett från det inget.
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ålandsvännerna -en sammanfattning

En liten sammanfattning över vad som har sagts, tänkts, om och av Ålandsvännerna. Från och med det att deras insändare publicerades den 26 april tills dags datum. Det jag främst har tittat på är medier som är åtkomliga på internet, bloggar och tidningarna och radions hemsidor. Har nästan ingen koll på vad som händer på facebook, och andra disskustionsplattformar. (men tipsa gärna om dem).

Den 26 april Nils Manelius och Jack Sjölund får sin insändare publicerad i Ålandstidningen. Har inte hittat den fullständiga texten på internet (tipsa gärna, så kommer den med här). Men kärnan i den verkar vara dessa fyra frågor som de vill ha svar på:

a) Varför utreds ej invandringens bevisliga kommande negativa konsekvenser för urbefolkningen på Åland?

b) Innan lagen om invandringen ges till justitieministern för godkännande enligt (§19) skall en folkomröstning hållas om urbefolkningen önskar 3000–5000 flera invandrare till Åland (t.ex. i fall flertalet av dessa är analfabeter) för att få folklig behövlig legitimitet för förslaget. Folkomröstningen skall vara rådgivande för de trettio (30)lagstiftarna i lagtinget med tanke på de vittomfattande konsekvenser de förväntas ha på kommande generationer ålänningars levnadsvillkor.

c) Ålands enda undervisningsspråk är svenska enligt själv-styrelselagen (§ 40). Skall skattemedel användas till att avlöna lärare som undervisar i andra språk än svenskan? I såfall på vilka grunder?

d) Jordförvärvslagen (3/75) för Åland stadgar att en individ som har hembygdsrätt fritt kan förvärva fast egendom, erhålla lagfart och därmed ett inteckningsbart instrument(säkerhet) till finansiering av förvärvet, till exempel banklån. Kommer nämnda 3000-5000 att kunna förvärva fast egendom på andra lindrigare regler eller dispensförfaranden ifall invandrare önskar likabehandling och samma rättigheter som urbefolkningen? Eller kommer självstyrelselagens jordförvärvsbestämmelser att bestå och ligga till grund för anskaffning av fast egendom?

Den 27 april gick Ålandstidningen ut i artikeln Invandrarkritiker tar första steget mot ett parti om att två före detta Obundna politiker tänkte starta föreningen Ålansvänner med målet att bilda ett parti till hösten. Samma dag bloggar Wille Valve (m) om dem under rubriken Världens bästa intregerationspoltik. Också Fredrik Karlström (obs) svarar på Ålandsvännernas frågor på sin blogg . Karlströms inlägg blir flitigt kommenterat (till skillnad från de andra inläggen).

Den största facebookgruppen för Åland (Alla på Åland) frågade sina medlemmar vad de ansåg om Ålandsvännerna. Vad de svarade hittar du här.

Den 28 april skriver Jörgen Petterson (c) under rubriken En hyllning till toleransen om älandsvännerna. Det nedanstående citatet sammafattar rätt bra en del av kritiken emot ålandsvännerna.

De hänvisar till bevis och till statistik som de inte drar sig för att hitta på och når slutsatser som de i sin förvirring tror är sanningar. De glömmer i sin skrivande världsbild det viktigaste. Tankar är inte verklighet.

Den 1 maj flera åländska socialdemokrater tar upp främlingsfientlighet i sina första maj tal. Här kan du läsa Helena Flöjt-Josefsson, Sara Kemetter, och Igge Holmbergs tal.

Den 2 maj uppmärksammar ordföranden i Ålands vänner i Helsingfors att Ålandsvännerna inte kan använda det namnet då den föreningen tog detta namn redan 1947. http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=70440&news_instance=119

Igge Holmberg besvarar också frågorna i insändare i nya Åland. Det finns ingen urbefolkning

Men det kanske är så att för Ålandsvännerna så är kunskap farligt… vi andra tycker att det är positivt att kunna säga ”Hej och tack för sällskapet” på fler språk än svenska.

Niklas Lampi på ledarplats i Ålandstdningen, samma gamla rasism

Ålandsvännerna säger sig vilja föra ett seriöst samtal om integration och är ledsna över att stämplas som rasister. Men redan i sitt första utspel bjuder de på några av de absoluta klassikerna i den rasistiska genren.

Den 3 maj lägger Ålands framtid ut ett svar på Ålandsvännernas frågor på sin hemsida. Ålands radios program Argument sänder den dagen också ett samtal om Ålandsvännerna. (du kan se den här) Deltar gör kansliminister Gun-Mari Lindholm (obs), lagtingsledamot Katrin Sjögren (lib) och Nils Manelius. Det som kommer fram är att föreningen är mera en tanke än en riktig förening.

Den 4 maj går Ålands Radio ut med nyheten att det är oklart om föreningen Ålandsvännerna över huvud taget kommer att bildas. I artikeln citeras Nils Manelius

”Tanken med den senaste insändaren om invandrarpolitiken var främst att provocera”

Den 6 maj 2012 skriver Jörgen Pettersson på sin blogg om främlingsfientligen på sin blogg.

Den 14 maj Facebookgruppen Ålandsvännerna bildas för att manifistera emot främlingsfientlighet. Gruppen har i skrivande stund 171 medlemar och i beskrivningen går det att läsa.

Det här är en grupp för alla vänner av Åland. Vi ser Åland som ett öppet samhälle som välkomnar alla oavsett nationalitet eller religion. Vi förkastar allt som har med främlings-fientlighet och rasism att göra.

Efter det så verkar det inte ha skrivit så mycket mera om Ålandsvännerna.

 

Publicerat i Åsikter, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Innan issue blir kris, en facebookgrupp och Ålcom

Funderingar över hur Ålcoms kommunikation utåt fungnerar utifrån facebookgruppen ”vi som har problem med vårt ADSL internet från Ålcom”. Och lite tankar om hur företaget hanterar Issue-frågan; knackligt internet.

Läste och reagerade på Ålands radio uppmärksammande om en facebookgrupp som var besvikna på sin uppkoppling från Ålcom. (kritik mot Ålcoms bredband).  Kollade in gruppen ”Vi som har problem med vårt ADSL internet från Ålcom” som då bestog av 17 personer, och skapades den 25 april, och bland klagomålen fanns formuleringar som  ”trögt något så tusingens”

Att folk skapar grupper för att klaga på olika saker/ företag/ personer är inget nytt det jag tycket var mest överraskande var citatet från Hans Mikael Holmström.

  -Jag anser inte att det är ändamålsenligt att blåsa upp en såpass minimal händelse i media

Punkt. Det var allt som Ålcom ville säga till Ålands radio.

Men jag undrar om det inte vore bättre att ge ett lite mera ödmjukt uttalandet. I stil med ”Förlåt, vi arbetar på det”. Jovisst, det är klyschor men uppbackat med lite fotarbete så är det bra pr. (ursäkt+gottgörelse=supernöjd kund) Istället för att vifta bort det som en minimal händelse.

Jag skulle säga att vad Ålcom upplever ”händelsen” som är irrelevant, vad som är intresant är hur konsumenten upplevelse. och i nästa steg hur konsumenten berättar om Ålcomupplevelsen till sina vänner och familj (via. bla. facebook).

Ålcom känner även till gruppen men verkar inte ha gjort något för att bemöta kritiken på facebook. De känner till problemet, de vet att ett antal personer har gått så långt att de skapat en facebookgrupp. Inte för att de egentligen behöver göra något. Det räcker långt att bara bevaka, och gå och korrigera in när rena lögner postas. Men räcker det? Och har ens Ålcom verktyg för att gå in när smärtgränsen uppnås?

Nu sitter jag inte med alla kort på handen. Men utifrån vad jag ser så verkar Ålcom ha problem med kommunikationen, både med ”media” och uppkopplingar.

Publicerat i Facebook, Kommunikation, Public Relations, Sociala Medier | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

De Åländska Sossarnas PR-missar i #iggegate

Som ett förhoppningsvis sista inlägg i #iggegate tänker jag ta en titt på kommunikations missarna som gjordes av socialdemokraterna i hanterandet av krisen. Mest för att öva mig själv att tänka i de banorna, men också i förhoppningen att roa någon läsare. Du kan läsa de tidigare inläggen ”Parasiten estelle” och en lagtingsledamot och #iggegate no biggie

En långsam händelseutveckling

Innan det blev en fullstor kris den 27 februari så var #iggegate en issue för (s) och Igge som hanterades rätt bra. Den 17:e kom inlägget, den 22:e kom ett kritiskt blogginlägg av Jack Sjölund den 23:e skrev Camilla Gunell (ordföranden) om partiets linje. Den 27:e kom anmälan och Igges ursäkt sändes till lokaltidningarna och lades ut på hans facebooksida. Nyan publicerade en webartikel som lovade berätta mera i papperstidningen som skulle komma 20 timmar senare (vilket är en enorm tidsrymd på internet). Samtdigt sändes en notis till TT som nyan har ett samarbete med. Denna notis publicerades senare på flera svenska tidningar websidor. Bland annat Aftonbladet som för övrigt verkar vara en stor nyhetskälla för ålänningar.

Oklara signaler på world wide web

Vid det här tillfället så finns det inget lättåtkomligt material om sossarnas ståndpunkt i frågan eller Igge Holmbergs ursäkt i original. Enbart ett kort konstaterande att en ursäkt finns. Den finns på facebook. Och om man letar hittar man Gunells blogginlägg från den 23:e. Men deras synpunkt på frågan kommer inte att föras ut förrän Nya Åland och Ålandstidningen kommer från tryck dagen efter. Vilket är den första stora missen då i princip alla idéer och spekulationer får få oemotsagda i nästan ett dygn. Jag menar inte då att de nödvändigtvis ska ta debatten utan bara göra ursäkten och partiet ståndpunkt i frågan lätthittat. Eller att ens använda alla de kanaler man har till sitt förfogande; Facebook, youtube, och bloggar.

Oklart vem som äger problemet

Den andra missen är att Holmberg lämnas ensam av partiet mitt i krisen, vilket jag inte har nån aning om är en medvetet agerande eller ej. I teorn så skulle partiet kanske må bra av att ha distans till Holmberg ett tag. Men tar man bara en snabb titt på lokaltidningarnas kommentatorsfält så ser man att den separationen inte gör sig lätt. En pudel från partet kanske inte skulle kunna skada, när de trots allt delar på skadan från krisen. Frågan är vem socialdemokraterna vill ha som sitt ansikte utåt? den lite mera bråkiga Holmberg, eller den lite mera sympatiska Gunell? Om inte organisationen själv gör det valet kommer andra göra det åt dig, garanterat.

Små kriser är också kriser

Det här är en ”storm i ett vattenglas” som Igge själv utryckte det. Men jag tycker inte att det är skäl nog att inte hantera krisen professionellt. Speciellt med tanke på vad som kunde hänt om det här verkligen exploderade på svenska sidan. Även det inte hände så borde man vidtagit åtgärder bara för att. Det är som amerikanarna säger ”Better safe, than sorry”

Lösningen: närvaro och sökoptimering

Det hela kunde mildras genom att Igge Holmberg skulle vara aktiv eller ha en egen sida utanför det stängda nätverket facebook. Det är modigt eller korkat som andra skulle säga att låta andra definera dig på internet. Att dessutom förlitar sig på andra för att levera en pudel. Jag häpnar…

Socialdemokratiska partiet borde bli bättre på att använda sina internetresurser. Dels genom att sökoptimera sina bloggar, och uppmuntra att använda dem. Första sidan i googles sökmotor är (nästan) det enda som räknas (på internet).

Publicerat i Kommunikation, Sociala Medier, Twitter, Politisk Kommunikation, Web, Public Relations, Facebook | Lämna en kommentar

En Åländsk pöbel i kommentatorsfälten -En myt?

Är verkligen skildringen av de två lokaltidningarnas kommentatorsfält rättvis? eller kar kanske bara en grov generalisering bekräftad av debatten som fördes i Sverige vid  årsskiftet? För att ta reda på det så kan man jämföra de mest kommenterade artiklarna för de bägge dagstidningarna Nya Åland och Ålandstidningen. Ett försök att se hur många unika alias som driver disskustuonen och hur tonläget och sakligen kommentaren är.

Det kommer visserligen ge utrymme för ett mörkertal då de mest kränkande kommentarerna redigeras bort av tidningarna själva. Det andra problemet är att jag enbart tittar på en enda dag. Vilket ock kan vara samma dag som internetrollen spenderar att vara en dag borta från datorn.

Det jag plockar ut är alltså unika alias vilket borde ge en ide om hur många individer som engagerar sig. Jag kommer också bedöma tonläget som antingen positivt, negativt, eller neutralt. Den sista saken jag tar en titt på är sakligheten, om kommentaren håller sig till ämnet, och typen av argument. Utifrån det så borde man få en ide hur det ser ut.

Den mest kommenterade artikeln under den senaste veckan den 12 mars på nya åland webb är ”100 000 euro till Ålands curling Ab”. Som fram till den dagen har 45 kommentarer. Kommentarena riktades främst emot närningsminister karlsson. 43 unika kommentatorer om man enbart går till namnet. Av dem är 5% neutrala då de inte säger bu eller bä var de står.  13% är öppet positiva till förslaget. Medan den stora majoriteten på 82% är negativa. Men även om de flesta verkar tycka att currlinghallen är mer eller mindre vansinnig så det rätt balanserad kritik. 50% av alla kommentar kan på något sätt sägas vara osaklig. 39% argumenterade sakligt och 11% utnyttjade sitt utrymme för satir eller annat humoristiskt material.

För att kunna göra jämförelse med konkurrenten Ålandstidningen så måste jag också ta en titt på kommentarerna på ledarna. De ledare som jämförs är ”stenar flyger i politiskt glashus” och ”pöblen och parasiter” Första ledaren som får sina kommentarer granskade är Nina Fellmans ledare ”stenar flyger i politiskt glashus”. Den ledaren har 32 komentarer av 30 unika alias.  Av dem var 16 % neutral,  6 % positva och majoriteten på 77 % negativa. De flesta inlägen 61% oskakligta, emot 38% som kunde bedömas som sakligt. Det mest intressant är uppdykande av en metadebatt om hur osaklig och oviktig de övriga kommentarens var.

Den andra ledaren ”pöbeln och parasiter” av Björn Gistabee har 29 kommentarer av hela 12 alias. Överaskande 48% är neutrala, 29% negativa och 22% positiva. En liten majoritet på 54% av kommentarerna var skaliga. 33% negativa, och 13% mot satir humorhållet. Det intressanta här att det är så få som engarerar sig emot nyans ledare. Om det beror på bättre kontroll eller att läsarna är mera sakligare, eller bara sakfrågan skulle vara intressant att veta.

Det går inte att säga något generellt utifrån det här. Det bara en dag, och tre olika ämnen och dessutom en rätt suddig definition av negativt och positivt, saklig osakligt som ligger till grund. Men jag får ändå intrycket att på det stora hela är ett rätt bra debattklimat. Såhär långt hittar jag inte många belägg för att det skulle vara en pöbel som härjar där ute. Det kanske inte är världens med konstruktiva kritik, men det inte det nattsvarta mörker som man gång för annan får höra att det är.

Publicerat i Åsikter, Dagstidningar, Kommunikation | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kony 2012 eller hur du engagerar ungdomar

Såg som så många andra Kony 2012 kampanjfilmen och blev inte helt oberörd. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att analysera retoriken. Hur man la upp filmen för att göra den som ett så övertygande argument som möjligt. Vilket de gör välldigt bra. Men skillnaden mellan den propaganda som de förbigående ger en känga åt, är inte så stor. Vilket kan leda en till en lång diskusion om det etiska med public relations, vilket inte riktigt är tanken med det här inlägget. Syftet med det här inlägget är för att visa på små saker som gör filmen mera slagkraftig. I det här fallet för (såvit jag kan bedömma idag) för en god sak.

Skärmdump från Koney2012.com

Ungdomskultur

Hela filmen börjar med texten ”nothing is more importaint than an idea”. Vilket låter som en parafras från Alan Moore samhällskritiska seriealbum V for Vendetta från 1980-talet. En av skälen att denna 30 minutersfilms slår så bra. Den är full av små referenser till dagens samhällskritiska ungdomskultur. Det ser man också när de lyfter fram sociala mediers kraft (eg. facebook) igenom att lyfta fram den arabiska våren. Det visas också nyhetsklipp som stöder tanken på att den unga generationen är ett hot mot esablissemanget. Vilket i sin tur leder till Ocuppy rörelsen härifrån lånar man det berömda 99 mot 1 förhållandet  ör att beskriva okunskapen om inbördeskriget i Uganda Vilket verkligen placerar den här kampanjen i samtiden.

Till det lila att använda facebook timeline som ett pedagogiskt vertyg för att visa början på hela kampanjen. Att dra samman kultur, politik och vardag är ett smart drag när det gäller att nå ut till sin målgrupp; vilket (jag skulle säga) 15-30 ådringar av bägge kön där facebookgenomslaget  är stort. För dem så känns den visuella framtongen bekant och relevant, och kanske till och med autentiskt(?) sprängstoff helt enkelt
Åldersfördelningen mellan offer, publik och de som har makten (och de som gjorde filmen, aktivisterna) och andra influerande personen. Offren och de publiken är ung mellan de som har makten och expertkunnandet är enkelt sagt gamla. Även de aktivister som gjorde filmen är någonstans över 30 strecket. Vilket förstärker bilden om att det är de äldre generationers som sitter på den reella makten. En bild som uppmuntras av dem själva.

Vad är grejen med Uganda?

Ungefär sju minuter in så kommer man till kärnfrågan; Uganda inbördeskriget och barnsoldaterna. Via facebook timeline så kommer man till året 2003 då dokumentärskaparen får kontakt med en fd. barnsoldat(?) som han också knyter an till och får stå som exempel på ett offer.  Där man  också presenterar Lords Resisstance Army (LRA) och Kony för publiken, och de brott som han anklagas för. Väldigt kort om man ska se det i förhållandet till tid och hur djupt man beskriver saken. Vilket har sitt skäl att organisationen inte vill bli sammankopplad med negativa saker som barnsoldater och våldtäkter och krigsförbytelser. Men samtidigt så gör det sakliga argumentationen varför en hel värld ska vända sig mot en person väldigt tunn. Man gör inte eller något för att lyfta fram sifforna på offer, trots att man har resurser att göra det på ett bra sätt.

Makthavarna i Washington

En annan intressant sak är de olika skilldrningarna av Washington politiska elit. Vid det första besöken verkar det vara stört omöjligt att få till en Amerikanskt engagemang för Uganda. Men efter lite lobbyarbete lyckas man få dit 100 militärer för att agera rådgivare för Ugandas myndigheter i jakten på Koney. Det fanns två sätt att göra samma sak. Man kunde igenom att referara till en annan folkrättsrörelse som igenom samlade protester ändra samhället. Eller så kunde man göra som i filmen göra en första försök som misslyckas och att sedan komma tillbaka uppbackade och lyckas. Jag vet inte varför det gjorde som de gjorde, men det finns två fördelar. Dels gör det hela rörelsen mera potent, dels så tar man bort risken att publiken inte har koll på Ghandi, King eller Rosa Parks.

”The bad Guys”

Första gången man nämner Kony så visar man bara stillbilder, men efter beslutet att USA sänder rådgivare till Uganda visar man rörliga bilder. Det jag kom att fundera på är varför? Det kan vara ett sätt att visa att Koney fortfarande är agil och ett hot mot Uganda(s barn). Det som stör lite är att (såvitt jag kan bedöma) så är stillbilderna i början och de efterföljande rörliga bilderna ungefär samtida. Och absolut inte från hösten vintern 2011.  Ett sätt att understryka att kampanjens uppgift är akut.

Uppdatering: 2012-03-11 Kan rekomendera att läsa John Naughton text i the guardian; After Kony, could a viral video change the world? Som bra och saklig  tar upp  skillnaderna mellan kampanjvideor som blir viral och tv-mediet. Tyckte du att min text var någolunda läsvard så kommer du älska den.

 

Publicerat i Kommunikation, Politisk Kommunikation, Public Relations, Åsikter | Märkt , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Swedish Kommuns and Facebook - a quick and dirty review

Reblogged from University Usability:

Klicka för att besöka det ursprungliga inlägget
  • Klicka för att besöka det ursprungliga inlägget

The other day I was struck by the thought ’I wonder how Swedish Kommun Facebook pages compare’ – so I took a look, and the results are presented here ( a ”kommun” is the Swedish equivalent of a British ”county” – an administrative region). Before we get stuck in, a few comments on the data:

First – there’s a ton of data missing; I certainly will have missed pages, nor have I spent time looking at how many Facebook pages a kommun might have.

Läs mer… 518 fler ord

Inkomplet, men ändå en intressant titt på de svenska kommunernas facebooknärvaro.
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar